Köns- och genusanalys
-
Metoder
- Ompröva forskningsprioriteringar och -resultat
- Ompröva koncept och teorier
- Formulera forskningsfrågor
- Analysera kön
- Analysera genus
- Analysera hur kön och genus interagerar
- Analysera faktorer som relaterar till kön och genus
- Processer för innovationsteknik
- Utforma forskning inom hälsa och biomedicin
- Deltagarbaserad forskning och design
- Ompröva standarder och referensmodeller
- Ompröva språk och visuella representationer
- Termer
- Checklistor
Fallstudier
Policyrekommendationer
Förändring av institutioner
Filmer
Design av bostäder och bostadsområden: Analysera genus
The Challenge
Integrating gender analysis into architectural design and urban planning processes can ensure that buildings and cities serve well the needs of all inhabitants: women and men of different ages, with different family configurations, employment patterns, socioeconomic status and burdens of caring labor (Sánchez de Madariaga et al., 2013).
Method: Analyzing Gender
Analyzing gender in architectural and urban design can contribute to constructing housing and neighborhoods that better address people’s everyday needs, by fully integrating caring issues—caring for children, the elderly, and disabled—into research design.
Gendered Innovations:
- Integrating gender expertise into housing and neighborhood design and evaluation is well underway, especially in Europe, and will improve living conditions for its residents, particularly parents, children, and the elderly.
- Gender-aware housing and neighborhood design will improve pedestrian mobility and use of space for women and men of different ages, care duties, and physical abilities.
Utmaningen
Innovation med genusperspektiv 1: Integrera genusexpertis i design och utvärdering av bostäder och bostadsområden
Metod: Ompröva prioriteringar och resultat
Innovation med genusperspektiv 2: Genusmedveten design av bostäder och stadsdelar
Metod: Analysera genus
Konklusioner och Nästa steg
Utmaningen
Planerare, arkitekter och forskare från olika fält har visat att genusroller och arbetsuppdelning ger upphov till olika behov i byggda miljöer. Dessa skillnader gäller i olika omfattning – enskilda byggnader, bostadsområden, städer och regioner – och inom de olika domäner i staden, som bostäder, offentliga inrättningar, kommunikationer, gator och öppna områden, sysselsättning och handel (Sánchez de Madariaga, 2004). Genusanalyser av stadsrum har identifierat på vilka sätt den urbana miljön kan förstärka genusnormer och misslyckas med att skapa likvärdiga förutsättningar för både kvinnor och män (Spain, 2002; Hayden, 2005). Icke vedertagna genusantaganden inom arkitektur och stadsplanering bidrar till ojämlik tillgång till områden i städer. I den här fallstudien diskuteras stadsplanering höginkomstländer, men problem som säkerhet på offentliga platser, tillgång till vatten, energi, transporter och grundläggande sanitet har hög prioritet i utvecklingsländer (Jarvis, 2009; Reeves et al., 2012).
Innovation med genusperspektiv 1: Integrera genusexpertis i design och utvärdering av bostäder och bostadsområden
2009 och 2010 rankades Wien som en av de städer där man har "världens bästa livskvalitet" (Irschik et al., 2013). Genusanalyser bidrog till detta: Under de senaste tjugo åren har genusexpertis blivit en integreade del av Wien stadsplanering (Booth et al., 2001):
- 1991 Två stadsplanerare från Wien beskrev genusaspekterna av stadsplanering i en utställning, "Who Owns Public Space–Women’s Daily Life in the City".
- 1992 Staden Wien startade en kvinnobyrå.
- 1998 Stadens planeringsbyrå etablerade ett samordningskontor för planering och byggnation inriktad på vardagslivets krav och kvinnors specifika behov.
- 2002 Wien utsåg Mariahilf, stadens 6:e distrikt, till pilotdistrikt för genusmainstreaming, ett testområde där genusanalys skulle utgöra en integrerad del av stadsplaneringsarbetet (Bauer, 2009; Kail et al., 2006 & 2007).
- 2010 Genusexperter flyttades från samordningskontoret direkt till arbetsgrupper för stadsplanering, offentliga arbeten och byggnationer. I detta sista steg blev genusexperterna en integrerad del av beslutsfattandet i staden Wien.
Metod: Ompröva prioriteringar och resultat
Europeiska unionen prioriterade genusmainstreaming 1996 och finansierade 60 nätverksprojekt för att utveckla genusanalyser för stadsplanering (Horelli et al., 2000; Roberts, 2013). Politiker och finansiärer som gör genusanalys till ett finansieringskrav skapar en plattform för att integrera genusspecifika kriterier för planeringen av bostäder och bostadsområden.
Metod: Analysera genus
Relationen mellan plats, utrymme och genus är komplex och innefattar ett antal steg:
- Utvärdera tidigare praxis för stadsplanering: Forskare insåg att stadsplaneringen vanligen saknade ett genusperspektiv och det fanns en "blindhet" inför skillnader mellan grupper – kvinnor och män, människor som använde olika transportmedel och utförde olika typer av jobb etc. I planeringen fokuserade man ofta på behoven hos formellt anställda personer som "vistas i miljön som konsumenter […] och förväntar sig att bostadsområden uppfyller endast en funktion och bedömer dem efter deras värde för rekreation och fritid." Det synsättet tar inte hänsyn till behoven hos de kvinnor och män som utför hushållsarbete, tar hand om barn och gamla, eller behoven hos "barn, ungdomar och äldre” (MOST-I, 2003; Ullmann, 2013).
- Design med integrerad genusanalys (enligt diskussion i Innovation med genusperspektiv 1 ovan).
- Analysera användare och tjänster: Designers kan titta på hur olika populationer använder utrymme i förhållande till lönearbete, hemliv och arbete, sociala relationer, kulturvanor och fritid. Designers kan också undersöka behoven hos olika populationer som bor i bostadskomplex och behoven hos människor som servar dessa komplex, till exempel städ- och underhållspersonal.
- Ta in synpunkter från användare: Genom tekniker för deltagarbaserad forskningkan formgivare få veta mer om användarnas erfarenheter av vardagen. Forskare kan använda en rad olika metoder, som enkäter, intervjuer eller observationer.
- Utvärdera och planera (enligt diskussion i Innovation med genusperspektiv 1 ovan).
Flera andra europeiska städer har tagit efter Wiens exempel (Borbíró, 2011). I den här fallstudien beskrivs endast några fall där man infört genusmainstreaming i stadsplaneringen
- På regional nivå syftar projektet Central European Urban Spaces (UrbSpace), som stöds av Europeiska regionala utvecklingsfonden, till att förbättra stadsplaneringen i åtta centraleuropeiska länder (Slovakien, Tjeckien, Polen, Ungern, Österrike, Slovenien, Tyskland och Italien) genom renovering av öppna stadsrum, bland annat allmänna parker och torg (Rebstock et al., 2011). UrbSpace använder en strategi där "genusperspektivet integreras i varje steg i den politiska processen – design, implementering, kontroll och utvärdering". (Scioneri et al., 2009). För det syftet används genusanalys dessutom som ett verktyg för att uppnå andra mål: miljömässig hållbarhet, allmänhetens deltagande i planeringsarbetet, säkerhet på offentliga platser och tillgänglighet (Stiles, 2010). En sammanfattning av punkter att överväga finns i Checklista för stadsplanering och design.
- På nationell nivå har British Royal Town Planning Institute (RTPI) skapat en uppsättning verktyg för att främja genusmainstreaming (Greed, 2005 & 2006). Verktygsuppsättningen ger stöd både för informationsinsamlande (t.ex. insamlande av könsspecifika data om bostadstillgänglighet, transportmedel och prioriteringar) och planering (t.ex. skapa utvecklingsprojekt som stödjer olika användare) (RTPI, 2007; Reeves, 2003 & 2005).
Genusanalyser har blivit en viktig del av planeringsstadiet, och genusbudgetering används för att bedöma framsteg (Scioneri et al., 2009).
Innovation med genusperspektiv 2: Genusmedveten design av bostäder och stadsdelar
Stadsplanerare som tillämpar genusanalys har inlett projekt där man samordnar utformningen av bostäder, parker och kommunikationer för att förbättra kvaliteten på "vardagslivet". Innovationer inom detta område:
- Bostäder som underlättar vård av barn och gamla: Stadsplanerarna insåg att traditionell stadsplanering placerade bostäder och kommersiella områden i separata zoner, vilket gav stora avstånd mellan hem, affärer, skolor osv. Avstånden orsakade stress hos människor som kombinerade arbete med vårdansvar (Sánchez de Madariaga, 2013). Dessutom innebär en sådan design att bilen ofta blir det mest praktiska transportsättet, vilket skapar miljöproblem (Blumenberg, 2004) – se fallstudien Klimatförändring. Som en reaktion på detta har stadsplanerare skapat bostäder och stadsdelar med lokala faciliteter för barn- och äldreomsorg, affärer för vardagsbehoven och ofta vårdcentraler.
Wiens Frauen-Werk-Stadt I (FWS-I), skapat av arkitekten och professorn Franziska Ullmann, har 359 bostadsenheter med barnomsorg för att minimera avståndet som föräldrar måste resa för att ta sina barn till dagis. Det minskande resandet är till nytta för både arbetande föräldrar och miljön.
FWS-I underlättar också barntillsynen genom att skapa siktlinjer där föräldrar kan hålla koll på sina barn från arbetsplatser inomhus (som kök) till fritidsområden, och det finns väl upplysta förvaringsutrymmen på markplan för barnvagnar, cyklar och andra skrymmande saker (Ullmann, 2013) – se nedan.
FWS-1 also includes commercial space for shops within the housing block, medical facilities, and a police station. Meeting daily needs within the immediate vicinity of the apartments further decreases the transportation burden for caregivers (MOST-I, 2003). This is part of an overarching goal to design for the “scale of everyday life” (Ruiz Sánchez, 2013).
FWS-1 har också kommersiella områden för affärer inom husblocken, vårdinrättningar och en polisstation. Genom att de dagliga behoven kan tillgodoses i närhet till bostäderna minskar transportbehovet ytterligare för vårdgivare (MOST-I, 2003). Det här är en del av ett övergripande mål som är att designa för "vardagslivets skala" (Ruiz Sánchez, 2013). Kommunikationer är också viktigt i vården av barn och gamla. I Wien visar studier att hemmaarbetande män och kvinnor, äldre och barn framför allt förflyttar sig till fots (Irschik, 2013). I Wiens pilotdistrikt för genusmainstreaming breddade man trottoarerna för att öka framkomligheten för människor som styr barnvagnar, använder rullstolar och transporterar breda laster, och man förbättrade skyltningen vid övergångsställen för att underlätta för fotgängare (Schicker, 2008).
Móstoles Sur, en förort till Madrid, har också planerats för att göra det lättare att till fots ta sig till allmänna torg och en tunnelbanestation, med målet att underlätta för män och kvinnor "i olika åldrar, med olika jobb och behov [och] [...] olika familjestrukturer" och "med och utan bilar" (Ruiz Sánchez, 2013).
- Bostäder under livets olika faser
Stadsplanerare har arbetat för att designa städer som bättre tillmötesgår människors olika behov under olika livsfaser. Wiens Frauen-Werk-Stadt II (FWS-II) har lekrum för små barn, samlingslokaler för tonåringar och mötespunkter för äldre (Irschik, 2013). FWS-II erbjuder en “kombination av olika lägenhetstyper” för att stimulera till "blandat generationsboende". Enrumslägenheter är skräddarsydda för att passa unga människors behov och har innovativa lösningar som tillåter att den begränsade ytan används på bästa sätt – se nedan.
FWSII och In der Wiesen Generation Housing (ett annat av Ullmanns projekt i Wien) är utformade som blandade huskomplex där det även finns lägenheter för äldre. Demografiska förändringar – framför allt en åldrande befolkning– skapar stora utmaningar för stadsplanerarna (Burton et al., 2006). Könsfördelningen skiljer mellan ålderskohorter, och de flesta äldre är kvinnor, speciellt bland de allra äldsta (Birch, 2011). Genom att inkorporera olika lägenheter i olika prisklasser i samma byggnad kan familjer välja att ha sina föräldrar boende i samma hus, utan att behöva dela lägenhet med dem. I takt med att boende blir äldre kan de vid behov betala för extra hjälp i hemmet. Hela byggnaden är tillgänglig för funktionshindrade. Låga fönster gör att personer i rullstol eller som ligger till sängs har utsikt över grönytor och kan, när de vill, vara den del av de dagliga aktiviteterna (Ullmann, 2013). In der Wiesen blandas också bostäder med kontor, affärer, tjänsteinrättningar och vårdkliniker.
Konklusioner och Nästa steg
I exemplet med Wien som presenteras i den här fallstudien beskriver hur integrerandet av genusexpertis i stadsplaneringen ledde till pilotprojekt som Frauen-Werk-Stadt I & II och In der Wiesen Generation Housing, och hur man där lyckats med att inkorporera vardagen och vård av närstående i de specifika projekten för bostäder och bostadsområden. De här projekten kan fungera som modell för stadsplanering i större skala.
Nästa steg blir att gå längre än pilotprojekten och fullt ut integrera genusanalys i planering och budgetering på kommunal, regional och nationell nivå. Ytterligare forskning behövs för att förstå hur urbana strukturer samverkar med genusrelationer, och hur dessa varierar över tid och mellan områden.
Citerade verk
- Bauer, U.(2009). Gender Mainstreaming in Vienna: How the Gender Perspective Can Raise the Quality of Life in a Big City. Women and Gender Research, 18 (3-4), 64-72.
- Birch, E. (2011). Design of Healthy Cities for Women. In Meleis, A., Birch, E., 7 Wachter, S. (Eds.), Women’s Health and the World’s Cities, pp. 73-92. Philadelphia: Pennsylvania University Press.
- Blumenberg, E. (2004). En-Gendering Effective Planning: Spatial Mismatch, Low-Income Women, and Transportation Policy. Journal of the American Planning Association, 70 (3), 269-281.
- Booth, C., & Gilroy, R. (2001). Gender-Aware Approaches to Local and Regional Development: Better-Practice Lessons from across Europe. Town Planning Review, 72 (2), 217-242.
- Borbíró, F. (2011). “Dynamics of Gender Equality Institutions in Vienna: The Potential of a Feminist Neo-Institutionalist Explanation.” Paper Presented at the Sixth Annual European Consortium for Political Research (ECPR) Conference, Reykjavik.
- Burton, E., & Mitchell, L. (2006). Inclusive Urban Design: Streets for Life. Oxford: Elsevier Architectural Press.
- Greed, C. (2005). Making the Divided City Whole: Mainstreaming Gender into Planning in the United Kingdom. Tijdschrift voor Economische en Sociale Geografie, 97 (3), 267-280.
- Greed, C. (2006). Institutional and Conceptual Barriers to the Adoption of Gender Mainstreaming Within Spatial Planning Departments in England. Planning Theory and Practice, 7(2), 179-197.
- Hayden, D. (2005). What Would A Non-Sexist City Be Like? Speculations on Housing, Urban Design, and Human Work. In Fainstein, S., & Servon, L. (Eds.), Gender and Planning: A Reader, pp. 47-64. New Brunswick: Rutgers University Press.
- Horelli, L., Booth, C. and Gilroy, R. (2000). The EuroFEM Toolkit for Mobilising Women into Local and Regional Development, Revised version. Helsinki: Helsinki University of Technology.
- Irschik, E., & Kail, E. (2013). Vienna: Progress towards a Fair Shared City. In Sánchez de Madariaga, I., & Roberts, M. (Eds.), Fair Shared Cities: The Impact of Gender Planning in Europe, pp. 292-329. Ashgate, London.
- Jarvis, H. and Kantor, P. (2009) Cities and Gender. London: Routledge.
- Kail, E., & Prinz, C. (2006). Gender Mainstreaming (GM) Pilot District. Vienna: City of Vienna Municipal Directorate, City Planner’s Office.
- Kail, E., & Irschik, E. (2007). Strategies for Action in Neighbourhood Mobility Design in Vienna - Gender Mainstreaming Pilot District Mariahilf. German Journal of Urban Studies, 46 (2).
- Magistrat der Stadt Wien. (2012). Alltags- und Frauengerechter Wohnbau. www.wien.gv.at/stadtentwicklung/alltagundfrauen/wohnbau.html
- MOST-I: Management of Social Transformations Phase I (2003). Frauen-Werk-Stadt - A Housing Project by and for Women in Vienna, Austria. Paris: United Nations Educational, Scientific, and Cultural Organization (UNESCO) MOST Clearing House Best Practices Database. www.unesco.org/most/westeu19.htm
- Rebstock, M., Berding, J., Gather, M., Hudekova, Z., & Paulikova, M. (2011). Urban Spaces – Enhancing the Attractiveness and Quality of the Urban Environment: Work Package 5, Action 5.1.3, Methodology Plan for Good Planning and Designing of Urban Open Spaces. Erfurt: University of Applied Sciences, 17.
- Reeves, D., Parfitt, B., & Archer, C. (2012). Gender and Urban Planning: Issues and Trends. Nairobi: United Nations Human Settlements Programme.
- Reeves, D. (2003). Gender Equality and Plan Making: The Gender Mainstreaming Toolkit. London: Royal Town Planning Institute (RTPI).
- Reeves, D. (2005). Planning for Diversity: Policy and Planning in a World of Difference. Abingdon: Routledge.
- Roberts, M. (2013). Introduction: Concepts, Themes, and Issues in a Gendered Approach to Planning. In Sánchez de Madariaga, I., & Roberts, M. (Eds.), Fair Shared Cities: The Impact of Gender Planning in Europe, pp. 1-18. Ashgate, London.
- Royal Town Planning Institute (RTPI). (2007). Gender and Spatial Planning: RTPI Good Practice Note Seven. London: RTPI.
- RTPI. (2007). Gender and Spatial Planning: Good Practice Note 7. London: Royal Town Planning Institute.
- Ruiz Sánchez, J. (2013). Planning Urban Complexity at the Scale of Everyday Life: Móstoles Sur, a New Quarter in Metropolitan Madrid. In Sánchez de Madariaga, I., & Roberts, M. (Eds.), Fair Shared Cities: The Impact of Gender Planning in Europe, pp. 402-414. Ashgate: London.
- Sánchez de Madariaga, Inés (2004). Urbanismo con perspectiva de género, Fondo Social Europeo- Junta de Andalucía, Sevilla.
- Sánchez de Madariaga, Inés and Marion Roberts (Eds.) (2013). Fair Shared Cities. The Impact of Gender Planning in Europe. Ashgate, London.
- United Nations (UN). (2010). The Millennium Development Goals Report. New York: UN Publications.
- Scioneri, V., & Abluton, S. (2009). Urban Spaces – Enhancing the Attractiveness and Quality of the Urban Environment: Sub-Activity 3.2.3, Gender Aspects. Cuneo: Lamoro Agenziadi Sviluppo.
- Stiles, R. (2010). Urban Spaces – Enhancing the Attractiveness and Quality of the Urban Environment: Joint Strategy Activity 3.3, A Guideline for Making Space. Vienna: University of Technology.
- Ullmann, F. (2013). Choreography of Life: Two Pilot Projects of Social Housing in Vienna. In Sánchez de Madariaga, I., & Roberts, M. (Eds.), Fair Shared Cities: The Impact of Gender Planning in Europe, pp. 415-433. Ashgate, London-New York.
Housing and Neighborhood Design: Analyzing Gender In a Nutshell
Traditionally, cities have separated living and commercial spaces, resulting in large distances between home, daycare, shops, schools, and medical care. In such cities cars often become the preferred means of transportation, creating serious problems for the environment.
Gendered Innovation:
The gendered innovation in this case study is designing urban neighborhoods that integrate housing, childcare, elder care, shops for everyday needs, and basic medical care.
Vienna has been rated one of the cities with the "highest quality of living in the world." The image shows architect Franziska Ullmann's innovative urban neighborhood with 359 housing units (green).
Key characteristics:
- Childcare facilities (orange) are built into the housing block to minimize the distance parents travel to daycare. This supports working parents and the environment by minimizing travel.
- Basic shops (also orange) are built into the housing block. Daily needs can be met within the immediate vicinity of the apartment, further decreasing the need for transportation. This housing block also includes a doctor’s office.
- Cantilevered windows allow parents to watch children playing outdoors. These windows are also featured in apartments for the elderly so that they can enjoy community life.
A second project, also in Vienna, considers urban design across the life course—or across generations. The housing complex is designed to contain different of types of apartments—some for the very young who are just starting out, others for families, and others for the elderly. By incorporating different apartments at different cost points in a single complex, families have the option of having elderly parents living in the same building but not in their own apartments.